En öppen bok

En öppen bok.
Det är inte precis en komplimang att bli kallad.
Själva kommentaren "jag läser dig som en öppen bok" sägs ofta som en pik där "boken" i fråga konstateras vara en människa utan något specielt djup. Ointressant och enkel.
En människa som kan jämföras med en rak och tråkig väg med öken på båda sidor.
Inte ett enda träd att vila ögonen på genom bilrutan, en sån väg som man aldrig ens skulle överväga att ta en pissepaus vid när man är ute på roadtrip.
Metaforer.
I vilket fall har jag alltid sett uttrycket som något negativt. Fram tills igår.

Det finns faktiskt för tillfället en person (flera?) som anser sig kunna läsa mig som¨just en öppen bok.
Fan heller, sa och tänkte jag de första gångerna jag fick kommentaren i ansiktet.
Visst, den yttrades i skämtsamma konversationer, men ändå, jag vet att personen i fråga menar den allvarligt.

Igårkväll när natten, tröttheten och filosofin sakta men säkert tog över mina sinnen började jag tänka igenom det där lite extra. Måste det verkligen vara något negativt att folk kan läsa en?
Är det inte det man vill egentligen - att bli förstådd?!
Det slog mig att jag var inne på något och teorierna utvecklade sig i samma takt som ögonlocken försökte inveckla sig.
Ögonen vann och jag fick lägga datorn och mina gåtor med halvfärdiga svar åt sidan.
Däremot gjorde jag inte det vanliga misstaget att tänka "detta kommer jag ihåg i morgon, då ska jag skriva om det i min splittrandes nya blogg" för att sedan vakna klockan 20 över sex av väckarklockan och inte minnas ett dyft.
Nej nej, jag vet hur det funkar och just därför kluddrade jag ner ett par vägledande meningar på mobilen strax innan jag slocknade.
Bra Ida!

Så, detta var vad jag kom fram till:

Jag, Ida Ehrnborg, är en öppen bok. Inte ensam, denna rollen tillhör även flera andra.
Vi som klassas som öppna böcker är inte, som många tror; tråkiga människor utan hemligheter som delar sina insidor med allt och alla. Nej då, det där är en stor missuppfattning.
Snarare är det så att de hemligheter vi har, de håller vi på, och för att nå in till dessa måste ni komma oss riktigt riktigt nära. Vilket är en ganska stor utmaning i sig.

Boken du påstår dig kunna läsa är skriven -och i fortfarande produktion- av mig.
Den är mitt liv och min ryggrad kan jämföras med pärmen som håller samman sidorna.
Tappa mig i marken och jag stänger mig för dig.
Riv sönder mina blad och jag suddar ut dig ur mitt innehåll.
Det du anser dig vara smart nog att kunna se är stycken och kapitel jag har valt att låta dig läsa.
Överskriften i varje nytt stycke är en vägledning till dig för vad som komma skall. En varning eller uppmaning - det är bara att välja.
Du vet aldrig hur långt du kommit. Kanske bara till rad 10?
Du kan inte placera mig i någon kategori. Jag kan vara komisk, romantisk, mordisk, dramatisk, äventyrlig, ryslig och väldigt verklighetsbaserad.
Finner jag dig opassande som läsare kan jag ta form som den drygaste, tristaste gamla telefonkatalog du kan tänka dig.
Jag kan även ta till min charm, skaffa ett fint omslag och en baksida med en fångande sammanfattning av mig som får dig att vilja lägga dig i soffan och ta mig i händerna på direkten.
Det finns så mycket att säga, så mycket att jämföra och sammankoppla med, men jag tror jag har nått dit jag skulle; det positiva med att vara en "lättläst bok".


Så tänk efter.. De människor ni ansett som lättlästa kanske kan vara de största utmaningar ni tagit för er.