Dagen jag mötte Ida...

Den dagen, den minns jag inte ens...
Inte för den saken att skull att hon inte gjorde ett intryck i mitt liv, utan snarare för att det var så länge sedan och att hon gör intryck i mitt liv varje
dag.
Det låter konstigt, men jag förväntar mig inte ens längre att hon ska vara där med sina intryck. Jag vet att hon är där! Det är nästan som att jag tar henne för givet, fast ändå inte. Jag behöver inte det!
Trots hennes hemska humör och våra små skillnader, så betyder hon allt för mig och jag älskar henna av hela mitt hjärta! Jag vet att det låter som nått från en film. Men så är det!

// Sofie





Hah!
Jag bad Sofie kluddra ett par rader i min blogg innan och då skrev hon detta.
Tror ni jag blev glad när jag läste det nu eller`?!
Lilla fian, i'm so glad to have you.



Skulle just berätta om min, Lindas och Oskars biokväll här i bloggen men kom i annan sinnesstämning bara sådär.
Så jag skiter i det.
Har ingen skrivarglöd just nu. Det händer massa kul och bra saker hela tiden men jag orkar inte forma det i ord.

I vilket fall ska jag spela match i morgon, jävlig och otränad som jag är.
Får se hur det går, men skoj ska jag ha i alla fall!


Imorrn åker Linda hem.
Jag skulle helst undvika det hela och ha henne nån vecka till men man får inte alltid som man vill här i livet.
Känns lite konstigt på ett sätt att ses såhär när man inte träffats på så länge.
Man vill hinna med så mycket, prata om så mycket men tiden bara rinner iväg utan att man hinner uppskatta den så mycket som man antagligen egentligen borde.

Hon är söt det lilla hjärtebarnet och kommer alltid ha en speciell plats i ett litet hörn av mitt hjärta. :)