Jag var ju så illa tvungen

Haha, ja det kan man fanimig säga!
Hela gårkvällen, juldagsfirande i Karlskrona, ger mig två val:

1. Skratta?!
eller
2. Gråta?!

I början skrattade jag som fan.

Vissa var det kul att återse och andra var det mindre trevligt att möta.
Hur bra kvällarna i Karlskrona än börjar och hur nostalgiska de än är så slutar de ändå alltid med att man går och svär samtidigt som man bannar sig själv för att man återigen glömt bort och sen blivit påmind om varför man flyttade därifrån.

Förfesterna hos Amanda/Evelina samt vidaregången till PM började bra.
Gamla kända ansikten med rosiga kinder och lulliga ögon värmde i magen.
Och Emil, Markus, Johan och Fredde; ni slår tamigfan ALDRIG fel!
Blir man inte glad av er, då blir man det aldrig.

Och min gamla barndomskärlek som förr var drömprinsen och svärmorsdrömmen Nr. 1..
Trots den numera 50:e placeringen på listan gör det där leendet mig fortfarande knäsvag.
Däremot gör faktumet att jag antagligen kan få dig när ja vill, hur jag vill, om jag vill i dagsläget dig en aning mindre oemotståndlig - tyvärr.

Många Karlskroniter lider av en not-so-good gen.
Denna gen bidrar med personlighetsstörningar som yttrar sig genom t ex. sociala svårigheter och allmänt hyfs.
Människor som du har delat klass med i tre år kan plötsligt få storhetsvansinne och sticka näsan i vädret istället för att öppna käften och få till ett enkelt litet "hej".
Det kan också beskrivas som någon slags fobi inför att vara den som yttrar sig först.
"Cancer får man ju genom allt nuförtiden. Säkerligen även genom att hälsa på gamla bekanta".
Jikes vad jag ogillar och ser ner på sånt där.
Oslo vs. Karlskrona 1-0

Men oj så negativt allt plötsligt blev!
Tro mig, positiva händelser ägde också rum.
Bland annat Emelie Arnessons söta nuna, Jonna Hellers efterlängtade väsen och Fredrik Thomassons alltid så glamrockiga Jag.
Med mera med mera!
Töserna från skogen och alla andra sockertoppar man stötte på både här och där (Amanda, du är en riktig kindnypare du!)

Övernattningen hos Linda sket sig totalt när hennes telefon var slut på ström redan innan vi träffats.
Jag blev istället bjuden på chill och "var så illa tvungen".


En damsugare, 100 förlängningssladdar, en mamma, en full "jag är med i mensa sedan tre år tillbaka"-bror, en nykter "jag antar att vi ses imorgon"-bror, en "Hej, jag heter Lovisa vad heter du" -naken flickvän och ett huvud i ett golv, i ett bord och i en lampa fick mig till att kikna av skratt samt gömma mig bakom ett skåp och prata högt med mig själv som en gammal kärring;
"Vafan är det här och varför hamnar alltid J A G i såna här situationer?"

Natten slutade i säng med Annie Svensson hos hennes mammas och pappas äldsta son Daniels lägenhet.

"Så där stod han.. spritt språngande naken och öppnade en jäkla paradisask och skulle bjuda mej på choklad!!!

.. jag tog en gräddnougat."

- Det var gott, jättegott, det var jävligt gott!

Haha, fy fan varför blir det alltid så crazy jämt VAAA?!

Jag är ledsen att säga det men;
- imorrn är det fest igen.
Då blire till att hänga med det gamla onsdagsgänget.
Shit sån Rock'n Roll det kommer bli!

Hela Playbar för oss själva, det är lyx mina Damer och Herrar.
Lyx.


Ida saknar Rastafaaaarex!!!


Ojsan.. nämnde jag..?
- Jag kan ha råkat färga håret svart

Det är inte klokt vad Småland gör med oss ungdomar nuförtiden.


Frigiven.