Med vemod och lättnad ett utdraget farväl

- Sover du farfar?
- Va?
- Sover du farfar??
- Huh?
- S O V E R D U sa jag!!
- *förvirrad blick från farfar*
- SOOOVEEEER DUUUU????
- Om det var gott? Jadå!


Var jag 17?

"You're confusing me
and I never know if you are what I see
or just abusing me

Nomather what you say
I never know if you will stay with me
or take the words and run away

You're distracting me
everytime I try to turn my back on you
- you're on my backside to

Nomather where I hide
you're always there say'n
- Come on, let's try.. I did feel it inside now, lately!"

Osv.


Lilla Ida Ehrnborg, var dom bråkiga mot dej redan då! ;D
Haha, tyckte det var skoj att hitta de gamla texterna igen..
Att det alltid varit och alltid kommer vara så:

1. Människor förvirrar mig och jag förstår ingenting
2. Jag tänker tills jag inte orkar tänka mer, då blundar jag och skriver ner allt istället
3. Jag läser det jag skrivit om och om igen tills jag blir klar i huvet
4. Några veckor går och plötsligt ligger allt bakom mig istället för gagnandes i mig
5. Nästa person kommer med sin version av en ny utmaning


Jag kommer sakna farmor och farfar jättemycket känner jag.
Mysiga e dom, och skojjiga som faen!

Stor mening att skriva vilka jag kommer sakna och inte förresten, ni vet ju redan vilka ni är :)
Dörren på etg. 3, Neuberggata 9 A, Majorstuen, Oslo är i vilket fall alltid öppen för förslag! :D


Jag ska köpa skor i morgon.
Sofie och jag har matchat tåg och buss-tider så vi får en timma i Götet just för den sakens skull!
Sen på nyår blir det kalkon och gottegotte på eftermiddan för att sedan glittra till det som fan på kvällen.. Nice!


Hembesök visar vilka som finns där på riktigt, vilka man har kvar, och det känns jävligt bra..
Men nu längtar jag hem


Frigiven.