
Bob Dylan
Jag förstår den fortfarande inte.
Kanske man måste varit mer insatt i hans liv för att göra det.
Jag vet inte, men nådde fram till mig gjorde den i alla fall.
Som fan.
Heath Ledger spelade en av karaktärerna i filmen.
Det konstigaste är hur mycket hans död faktiskt berör mig.
Jag är inte den som har idoler.
Det finns människor jag ser upp till, vill vara som. Han har aldrig varit en av dem.
Väldigt förvirrande på ett sätt, men när jag tänker efter tror jag det ligger djupare än att sörja en skådespelares bortgång.
Antagligen är det hela situationen och allt tragiskt i den. Jag vet inte..
Men hans närvaro på vita duken ikväll gjorde det hela bara ännu mer touching.
Fan så djup film, det är helt sjukt!
Bland det värsta med den måste varit känslan av oåtkomlighet. Att ingenting någonsin kommer bli bra och att den framgång man avundas andra kanske faktiskt är deras egna största olycka.
En fruktansvärd film var det, men samtidigt så klar och på något underligt vis vacker.
Helt fel människor i helt fel roller gjorde det hela helt perfekt.
Alla känslor man tidigare svalt och gömt poppar upp och känns (bränns) under ögonlocken.
Men likafan går det inte att släppa ut nånting. Även om man försöker så kommer inget.
Förrutom när filmer som denna kommer och tar över en.
Jag känner hur ögonfransarna väts.
Jag känner en eller annan droppe mot mina kinder.
Men ögonen är fortfarande torra som krut, för (Erik! Here it comes):
- jag kan inte gråta längre.
Penna och papper är mina tårar.
Djupa tankar och sariga känslor förvandlas till verktyg.
Tragiken i det förflutna blir kreativiteten i nuet.
I det papper som skrivits till eld ser jag ljuset i min framtid.
För lite sömn och för mycket värld får mig att tänka och skriva massa sånt här.
Även om saker och ting känns omöjliga just nu så måste jag ändå påpeka att helgen har varit kul.
En helg som alla andra, en bra sådan.
Mycket thanx to Hairspray och dess soundtrack och självklart till störst del av alla runt omkring mig.
Jag har klockrena människor i mitt liv :)
Ska sova bort mitt tragiska tänkande och mina alltför fördjupade tankar nu.
Ta mig med en nypa salt. Om ni vill.Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar