Tjenare kungen och Hairspray

Fanimig jag blir så inspirerad!
För en Hairspraymusikal och 3 timmar sedan kunde jag dött för att få leva under 60-talet.
Alla söta klänningar, gladlåtar, dans och skutt och skratt.
Det svåra med det enkla helt enkelt.


Men nu...
Nu har jag än en gång kollat på Tjenare kungen.
Drömmarnas film.
Alla musikälskares hemliga förhoppningar fullföljda i en låtsasvärld utspelad på 80-talet.
IIIIH!

F U C K M E! vad jag vill ha ett punkband.
Jag vill ha coola frissan, nätstrumpbyxerna, störda klädstilen och slitna skinnjackan.
Jag vill ha scenen, människorna under mig medans jag skriker mig hes genom protester mot livet, på ackord. Knappt hörbara melodier.
Ekande trummor och skrikande gitarrer.
Jag vill njuta smärtan av för hög bas i min puls.
Jag vill känna behovet av att kunna dö för det jag brinner för.


Ebba Grön:
"Jag vill bara vara ung och kåt
jag vill bara vara ung och kåt
jag vill bara vara ung och kåt
jag vill inte bara bara bara vara din"


Ingenting att tänka på.
Ingenting att binda sig vid, inget ansvar.
Bara gitarren och en så in i helvetes stark tro på sig själv så man kan ta sig vart fan man vill.

Jag vill Rocka.
Bli Rockad med.

Frigiven.