Nu är jag i Gullabo igen - för helgen.
Igår, lördag, hängde jag mest med farfar och Katharina samt syrran hela dagen.
Frida kom i och för sig över en sväng på förmiddagen och snackade lite och så träffade jag Evelina Bertil på kvällen.
Men resterande dag så blev de släkten.

Vi åkte ut till gamla svampställen och letade kärringaöron (murkler för er som just tänkte att jag var störd som ryckte öron av pensionärer).
Fy i hundan vad jag garva när vi åkte omkring där i gamla volvon på småskogsvägar runt i Gullabo.
Solen sken, allt var vår och allas humör var på topp.
Vi hittade dom kott/bajsliknande svamparna på dirren så turen var lyckad även på den fronten.

Lite fotograf jag kände mig när jag knäppte en citronfjäril i farten när den flög ifatt med vår bil vid mitt fönster.
Klick klick sen hade jag plötsligt årets bild!
(alla bilder jag knäppte igår ligger inne på min facebook i mappen "Mitt Gullabo".
Kika in där så slipper jag beskriva varenda litet guldögonblick här.
Jag ska mest be om att få skriva in lite kommentarer från gårdagen här.
Nog för att jag vill att ni ska få läsa och kanske småflina lite, men mest är det för att jag själv ska komma ihåg det.

To die for i bilen var när min faster Katharina, som var på G 100% just då, satt och skratta i baksätet för att sekunden efter kläcka ur sig:
- Höddö pappa! Jag tror du måste fixa din snopp!
- Kan du va så snäll och tvätta din snopp?!

Det bara kom från tomma intet. Självklart följt av det lilla onskefulla, skadeglada häxskrattet som är hennes specialité.
Självklart tog jag upp mobilkameran för att försöka få henne att säga det igen och catcha det på film.
Den kommer in här så fort I'm back in Oslo!

På kvällen käka vi kroppkaker som farmor knåpat ihop.

Ida till Katharina:
- Hur många har du ätit?
Katharina:
- 55!

Farfar om att plocka ur diskmaskinen:
- Jag brukar alltid göra det!
- Eller.. inte alltid men ibland.
- Okej, inte ofta och inte alltid.. men ibland!

Pappa till Katharina:
- Har du kollat på Familjen Addams på länge? (syftar på den gamla, otecknade versionen)
Katharina, entusiastisk och övertygande:
- Ja, det har ja gjort!
Farmor, strängt, till Katharina:
- Det har du väl inte!
Katharina, kort:
- Nej.

Pappa till farmor, ang. nåt ord:
- Det är norska eller danska?!
Farmor:
- Va?
Pappa:
- Det är norska eller danska?!!
Farmor:
- VA?!
Pappa, småirriterad:
- DET ÄR NORSKA ELLER DANSKA??!!
Farmor, förvirrad:
- Ska DU banta!?!

En ganska roande middag ändå det där, hehe.

Idag har vi varit iväg i Kalmar, Jonna, pappa och jag.
Först käkade vi pizza och sen kollade vi bajen mot kff.
Worst ever.
Pizzan var god men matchen sög!
Bajen fick en spelare utvisad samt en snubbe utburen på bår utan att ha några byten kvar, så där stod de utlämnade i början på andra halvlek med 8 ½ spelare på plan (vänsterbacken hade ett sträckt lår).
Kalmar öste på med målchans efter målchans medans Hammarbys andramålvakt gjorde grymma räddningar.
Men självklart var matchen menad att skita sig:
- I 93:e minuten satte hemmalaget bollen i mål och vann däremed matchen med 1-0.
Skitkul.
Och där hade jag stått i en Kalmarklack och förfrusit mina fötter i 94 minuter - för ingenting!
Inte ens 0-0. Det är så jäkla taskigt!
Vi fick inte stå i Bajenklacken... för DET FANNS INGEN!
Jag visste självklart sen innan att AIKs och Hammarbys fans gör uppror för att de får betala allt de sabbar på bortaarenorna (nytt politiskt beslut som jag faktiskt tycker är helt och håller riktigt).
Dessvärre har de i detta uppror även bestämt att INGEN ska kunna köpa biljett till bajenläktarn på plats utan måste beställa via ticnet minst 24 h i förväg för att få sitta/stå på den sidan.
Självklart hade inte vi en aning om detta utan fick stå bland KFFarna.
Bleh.

Pappa skämde ut oss så fruktansvärt.
Jag har inte skämts så mycket sedan en händelse skedde som jag ALDRIG kommer yttra för någon (i nyktert tillstånd).
När vi kom till ingången och skulle pröjsa biljetter lyfter han på benet och drar sån fetebrakare så det ekar över hela stadion!
Jonna och jag dog.
Jag slog till pappa skithårt och stack sedan därifrån.
En vakt bakom sa högt "MEN FYH FAAAAN", och då skulle farsan självklart gå bort och prata med han och tycka han var rolig.
Pappa:
- Det var nog den största pizza jag ätit! Öhöh öhöhö.

Jag dog.
Nästan lika mycket som jag dog på pizzerian när jag varit på toa, kom tillbaka till bordet och ser hur pappa sitter med en tandtråd på pekfingret.. en tunn tråd som liksom fastnat i hans sariga hud. Och så sitter han och vippar med fingret upp och ned samtidigt som han kollar och skrattar åt hur tråden rör sig samtidigt som den sitter fast på fingret.
AHHHRG.

Och när vi var på matchen och jag stod upp, utan någon framför mig, och sa:
- Jag lovar att jag kommer få nån lång jävel framför mig.. det händer alltid!
En halv minut efter ställer sig en lång jävel framför mig och jag ser nada.
Jag överväger halvhögt att flytta på mig då farsan tar saken i eget pekfinget och petar killen framför i ryggen:
- Ursäkta men du skulle inte kunna sätta dig på huk?! Eller gå ner ett steg. Du är för lång!!
Pappa tyckte det var ett jätteroligt skämt samtidigt som killen framför tog det som den största förolämpning ever!
- Hade du sagt så om jag varit en neger eller utvecklingsstörd också eller??!! Jag kan väl inte hjälpa hur lång jag är etc. etc.

Jag dog igen.
Pappa blev paff.


Jaja, jag är tillbaka i Gullabo nu i alla fall.
Snart ska jag ner till Dackehed med kameran i högsta hugg sen blir det väl ännu en tur med moppen.
Haha, jag fattar inte varför man la ner det där med moped.. det är ju skitkul!
Ja garva så tårarna rann jag. Sen när jag skulle stänga av den kom jag inte ihåg hur man gjorde (Det är en jättegammal moped. En Tomos från typ 1700-talet, så den är lite annorlunda).
Så efter att ha stått brevid och kollat på den ett tag så fick ja lägga i ettan och ge den motorstop.
Stackars Tornado..

Jag måste runda av här nu för jag har lite att uträtta..
Men besöket har varit härligt.
Go, Gullabo, Go! :)

Längtar efter er, mina Prettiest girls in Oslo!


Frigiven.