På promenad genom stan

Fotbollsträningen byttes ut mot övertid och hade det inte varit för det fina vädret hade jag faktiskt uppskattat det.
Mina stortår känner saknad av sina gamla naglar när de nya ännu inte hunnit få rätt form eller tjocklek.
Det är värst när man blir stämplad
Jag behövde ändå vila inför helgens fotbollsmatcher (vi ska spela Norway Cup!) samt att vi faktiskt fick bort jävligt mycket -allt- i orderhögen på jobbet.

Alex och jag fastnade vid T-banan, i gräset och satt och snackade och luktade på våren.
Det doftade gräs och fåglarna kvittrade och även om de saker vi diskuterade inte var de muntraste verkade ändå våra slutsatser leda till något positivt.
Så är det när solen skiner, då blir problemen mindre.

Jag kände mig inte färdiggådd när jag kom hem.
Ipoden på och sen sakta trippandes nerför gatan till Stainds alltid så uppskattade verk So Far Away.
Jag mötte en katt. En spräcklig liten misse var det, eller missa kanske det heter för det var en hon.
I vilket fall så kom den faktiskt (dom brukar alltid springa ifrån mig) när jag kallade på den ochså satt vi och gosade i gräset en stund.
JAG VILL HA EN KATT!!!!!!!!

Bogstadveien mot stan, genom Bislett.
Där hittade jag två av lördagens aktiviteter:

1.
Världens sötaste och färggladaste inklusive coolaste secondhandbutik.
Jag stod och inspekterade skyltfönstret i ett par minuter och jag lovar er att där inne kommer det ske många fynd. Fynd fynd fynd hähähäähhä!!!
2.
En nyöppnad *trumvirvel* PIZZERIA med Italiensk pizza! IIHh tänk om dom har pizzasallad också, då dör jag tamigfan!

Så Annie, jag och Sofie ska ströva omkring i butiker på lördag för att framåt eftermiddagen bege oss till secondhandbutiken, fynda fynda fynda och sen fira alla dom superbra köpen med lite national pizza, yeah!


Såsmåningom kom jag ut på Karl Johan.
Solen hade gått ner för ett bra tag sen men det var fortfarande ljust.
Folk satt på uteserveringarna och drack öl eller kaffe.
Andra gjorde som jag och tog en kvällspromenad för att lufta vårkänslorna.
Endel var två och gick hand i hand.
Det var en låt jag lyssnade på som kändes som jag.
Än en gång Staind, med I'm On The Outside.

I'm on the outside
i'm looking in
I can see trough you
see you true colours

Cause inside you're ugly
ugly like me
I can see trough you
see the real you

För när jag gick där och bara inspekterade alla som gick i sina egna världar var det som att jag själv bara var en åskådare.
Ändå befann sig vissa av dem i situationer jag själv varit i.
Jag tänkte tillbaka på stunder då jag och mina vänner varit ute på en öl.
Alla gånger jag, precis som nu, varit ute och gått i skymningen med musiken i öronen som enda sällskap.
Jag tänkte på de få gånger som jag, i nyktert tillstånd faktiskt också gått och hållit någon jag tycker om i handen. Den känslan.
Sen undrade jag om det kommer hända igen, för det känns absolut inte så just nu.
Killar, kärlek och sex är numera någonting jag förknippar med alkohol, krogbesök och fylla.
Och det är tragiskt som fan.
För det är inte meningen att det ska vara så.

Jag fortsatte gå mot slottsparken.
Massvis av små blåa skilla och lilavita krokusblommor täckte marken, planterade i cirklar.
Vakterna höll på att skrämma skiten ur mig när de började kraffsa i gruset och banka med pikadollerna just den sekunden jag passerade.
Assholes!
Tillbaka i Majorstuen igen och sista 500 meterna hem var de jävligaste.
Jag är så slut i kroppen just nu, det känns som att jag tränat i 2 eller 3 timmar.
Sova sova sova wiiie..

I morgon ska Sofie laga middag till oss och tydligen ska vi vara beklädda i klänning.
Efter maten ska vi till en liten krog och kolla på ett band vars sångare vi snackat lite med.
Ingen alkohol ska intagas (wow!)
Lördagens schema har jag redan berätta någorlunda om. Att tillägga är väl att vi ska på bio på kvällen och se en kriminalare.
Norska versionen av Beck skulle man kunna säga.
"Varg Veum" vs. "Beck" = Jamen varför inte!!

På söndag är det fotbollscup och så var det med den helgen..


Jag har tänkt rätt mycket på en sak;
- att ibland känns det som att man ger så mycket, utan att få någonting tillbaka.
Inte ens det som lovats.
Det hade faktiskt varit kul att inte behöva ta initiativen någon gång..
Vi ansträngde oss faktiskt.



Frigiven.