Igår var ännu en sån där dag som brukar drabba mig lite då och då.
En egentligen helt vanlig, lagom tråkig dag med lite inskjut av annorlunda människor med annorlunda budskap.

Det började med att Elin ville åka till IKEA för att "lite snabbt" köpa lakan och sängkläder.
Fort gjort, tänkte jag och bestämde mig för att hänka på och samtidigt få lite frisk luft till skillnad från vad som finns i vår instänga, halvt om halv illaluktande lägenhet.
Först och främst missade vi IKEA-bussen med ungefär 15 sekunder, tack vare att en busschaffören lurat av oss på fel hållplats strax innan.
Alltså fick vi stå och vänta på nästa buss i 30 minuter.
Varmt var väl inte direkt rätt ord att beskriva gårdagens väder med, men vi överlevde i alla fall.

Väl på IKEA visade det sig att Elins "lite snabbt" hade en helt annan innebörd än vad jag väntat mig (typ; in och plocka på sig lite stuff, betala, köpa billig nyponsoppa och en femkronors mjukglass och sen in i bussen igen och vara tillbaka i stan på en timma).
Tjih fick jag!
Efter ungefär tusen evigheter så hade flickungen fortfarande inte bestämt sig för vilka lakan hon skulle ha.
Inte heller vilka handdukar som var tillräckligt hårda för att inte vara för mjuka och tvärtom.
Och när detta väl var avklarat bar det butiken runt -och IKEA är inte litet- för att hitta små sugproppar till badrumsväggen.
- De hade inga såna (Dålig stil faktiskt, såna är praktiska).

Efter något som kändes som tre dagar stod vi i kassan, Elin betalade och jag gick åt vänster med ögonen fästa på mjukglassmaskinen.
Dräggel dräggel STOPP!
Vad i hela världen är det nuuu dååå?!
Jaha såklart, Elin hade tagit fel storlek på lakanen så nu var vi tvungna att ta lapp till lämna-tillbaka-saker-kassan som var ett par kilometer lång.
Kul.
Jag roade mig med att sitta och titta på en snickare som hade lika tråkigt som jag och gick på barnleksakerna.
Han var dålig på att rita faktiskt..

En halvtimma senare stod vi där med varsin kanelbulle och mjukglass i handen.
Grymt gott!
Vi käkade upp och satte oss på bussen igen.
Bakom oss satt nån skum typ och spelade klassisk musik på sin mobil - högt.
Han fortsatte med det fram tills Sofie ringde mig, då ändrade han plötsligt fritidsintresse från Mozart till att leka "Härma Ida-leken".
Det var som att ha en ovanligt eftertagande papegoja bakom sig, jag höll på att bli galen.
Till slut vände jag mig om och sa "härmar du mej eller vad sjutton håller du på med?!".
Mannen som vars ansikte var ovanligt likt King-Kongs svarade inte utan bara kollade dumt på mig och la ned härmningen.
Strax efter började han sjunga lite otaktiskt på nåt främmande språk och fortsatte sedan med det tills bussen stannade inne i Oslo.
Då gick han efter mig och Elin ett par kvarter för att sedan försvinna.
Detta var skum person Nr 1.

Skum person Nr 2 mötte jag när jag väntade på nästa buss senare på dagen.
Jag skulle till jobber och stod på busshållplatsen på Nationaltheatret tillsammans med ett antal främmande människor.
Till vänster om mig stod en äldre -ganska mycket äldre- kvinna och till höger om mig stod en äldre -men inte fullt så gammal- man.
Det var mannen som blev drabbad först.
Plötsligt, från ingenstans, studsade en kille i 30-årsåldern fram och började för fulla halsar skälla ut den äldre mannen.
"Vafan tror du du håller på med egentligen?! VA?! Du kan inte hålla på såhär, tror du du kan göra vafan du vill eller??!!"

Mannen blev först chockad, sen frågade han killen vad sjutton som felade honom.
Men han lyssnade inte, han hade redan tagit sikte på nästa mål:
- mig och tanten.
Han kom fram och började peka på oss massa, fingret riktigt pendlade mellan oss medan han hissigt skrek:
- INCEST ER IKKE FLAUT, INCEST ER IKKE FLAUT!!
(översättning = incest är ingenting att skämmas för)

Jag vet inte riktigt om han tvivlade på om mina föräldrar är kusiner, om han faktiskt trodde att
tanten var min mormor samt älskarinna eller om han helt enkelt syftade på sig själv.
Will never know..
Men vi i busskuren fick oss ett "gott" skratt i vilket fall.

Nu ska jag till jobbet.
Tjing!


Frigiven.