Never done kissing

Jag har aldrig kysst någon.

Det är sant!

Visst, jag har blivit kysst och jag har besvarat en kyss men jag har aldrig, nykter, med någon jag tycker om, tagit initiativ till att gå fram och ta över hans läppar.

Det beror på feghet, mina damer och herrar.

Rädslan att bli "leaved hanging" eller att få ett bortvändt ansikte mot mitt egna längtande.

Jag har alltid haft problem med andras känslor.

Trott att jag inte räcker till och misstrott deras omtanke.

Varför skulle någon gilla mig?

Vilja röra mig?

Vilja vara med mig.

Från och med nu ska jag göra om de där frågorna till "varför inte?" och bara börja acceptera att jag förtjänar att vara omtyckt lika mycket som alla andra.

Och bara för att jag misstror och ser ner på mig själv så betyder inte det att andra människor ser mig på samma sätt.

Detta gäller inte bara mig (för jag vet att det är många fler där ute som känner och tänker såhär);

- Tillåt er själv att bli omtyckta

- Våga släppa andra människor nära

Visst, ingenting kan såra en så mycket som någon man tycker väldigt mycket om. 

Men heller ingen kan göra en lyckligare.

Frigiven.