In -och utsikter

Sitter vid soffbordet och dricker lite mandarin-te och äter två ägg.
Med lite honungsmelon uppå det om en liten stund blir det perfekt att träna på.
Jag ställer klockan på ringning numera, för att hinna till gymmet innan jobbet och inte bara sova bort hela dagen.
Solen skiner utanför fönstret och himmeln är klarblå.

Jag lyssnar på Veronica Maggio's nyaste skiva, precis som jag gjort resterande förmiddagar denna veckan.
Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag gillar varken henne eller musiken, men ett erkännande om att den är uppfriskande kan jag ge.
Ibland behöver man lyssna på låtar som inte handlar om heartbreaking och kärlekssorg, så man inte blir galen och totalt nerdeppad.

Jag känner mig som en helt ny människa efter flytten faktiskt!
Börjar tänka "normalt" igen och försöker vara positiv och intala mig motsatser till tankar som vandrat omkring i mitt huvud ett bra tag nu.
Som t ex de många gånger då jag intalat mig själv att någon omöjligt kan tycka om mig, vänner som killar.
Hallå! Det är ju jättemånga som tyckt -tycker- om mig!
Bara det att jag inte trott på dem när de sagt det till mig utan svarat med typ "Äh, tyst med dej" eller "Lägg av, sluta ljug!".
Samma svar slänger jag iväg när jag får komplimanger.
Kul att få något sånt i ansiktet när man säger vad man tycker, eller öppnar sig för vad man känner för någon.
Inte.

Jag har alltid tänkt att det är ren fakta, jag menar, ingen kan väl tycka om någon som inte tycker om sig själv.
Det är väl klart man kan!
Men det är riskabelt att säga det till den personen i och med att den personen är ungefär det osäkraste kortet i hela världen att spela på eftersom den har noll och ingen tro på sig själv.
Och då kanske man själv är rädd för att bli dissad också och vem fan vill våga någonting när man nästan är 100 på att man får ett "Äh, käften och sluta ljug" i ansiktet.
Jag vet inte hur länge jag kommer kunna behålla dessa tankarna jag bär på nu, men jag ska försöka hålla hårt i -och ta vara på dem.
Jag tänker inte klä ut mig till mig själv i en överdrivet "exlusiv" outfit för att fånga dem som alltid klär sig på det viset.
Till exempel på krogen.
Jag kan bjuda på en tillpiffad mig själv, med en soft men ändå snygg stil som är byggd utifrån hur jag ser ut till vardags.
Visst är det skitkul att fixa till sig lite extra till fest, men finns det personer som inte uppskattar mig i mina fotbollsshorts och sportlinnen så vill inte jag bli uppskattad av dessa personer i en 2000-kronorsklänning heller.





Tack för tankesättet, jag gillar det.
Och som Inger Waltersson sa:
- Det är så det är. Take it - or leave it!
Nu ska jag träna skiten ur mig.
Ha de!



Frigiven.