Jag har så svårt att inse att det är jag som upplever detta just nu.
Det känns helt sjukt och mer overkligt för varje dag.
Och jag är skiträdd för att försvinna i alla känslor, jag sitter redan och småler, tänker, större delar av lektionerna.
Jag är pisstrött hela dagarna för jag inte sover så mycket som min kropp behöver om nätterna.
Håller jag på att bli en sån som offrar sånt som är viktigt för mig för någon annan?
NOOOH ja vill inte!!!!
Jag kommer först. Jag jag jag, mitt liv och mina intressen!
Vilka intressen? Är inte Du ett av dem?!
Likafan; när skolan är slut för dagen och kvällen kommer är det inte läxorna jag koncentrerar mig på.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar