Jag orkar inte tänka mera!
Jag orkar inte försöka övertala mig själv att tänka positivt hela jävla tiden när alla dygnets tysta sekunder bara dödar alla fina händelser och tankar och framkallar orimlig tvivel.
Jag orkar inte sakna dig hela tiden!
Jag orkar inte vara en människa som är sån, som blivit övertagen av sina känslor och någon annans inflytande.
Jag orkar inte få tårfyllda ögon varje gång jag tänker några tankar för mycket!
Jag vill kunna styra mig själv!
Jag vill kunna ligga i solen i tystnad och NJUTA av livet - inte plågas av jävla tankar som äter upp mig innifrån.
Jag vill kunna göra vad fan jag vill utan att ha någon annan i bakhuvudet.
Jag vill kunna föra ett normalt samtal med mina vänner utan att vilja prata om dig hela tiden!
Jag vill kunna tänka på saker JAG vill göra; inte saker jag vill göra med dig.
Fan också.
Det spelar ingen roll vad jag önskar eller tror att jag vill kunna göra.
Jag skiter i mina tankar och allt som spökar i mitt huvud.
Jag vill bara vara med dig och jag önskar mest i världen att du var här just nu.
Inte för fyra dagar av sju, utan alla. Alla dagar.
Man kan ju alltid drömma..
2 kommentarer:
Jag vet inte vad jag ska säga förrutom från mitt perspektiv, vilket är: för mig får du prata om honom så mycket du vill så länge du vill. Så pass länge du känner att du behöver det för det år sånt vänner gör. När det gäller det andra måste du göra det som känns bäst för dig själv. Men döm dej inte allt för mycket längs vägen. Det kommer gå bra detta Ida. Andas. Kommer sakna dej under den här tiden, min vän. Bara 12 dagar! <3!
du är inte ensam om att känna detta! -.-
Skicka en kommentar