Familjen och Erik kommer idag, jag gick upp tidigt för att städa, tvätta, käka och träna. Allra mest hade jag sett fram emot träningen men nu vetefan om det är nån bra idé. Så slö, känner mig nästan febrig och kallsvettas. Usch!
Jaja, det är rent och snyggt här nu i alla fall.
Igår kväll kom vraket i mig fram, jag kunde inte hindra det.
På ett sätt förstod jag att det inte är konstigt att jag mår såhär just nu, att det kommer små utbrott och tappningar titt som tätt, det är så mycket som hänt och händer.
Men jag vet ju samtidigt att jag är på väg uppåt, jag vill uppåt och framåt!
Känslan av självkänslan finns kvar, jag ska bara hitta tillbaka till att vara i den.
Önskar bara att det inte påverkar allt jag är delaktig i hela tiden, det är så tråkigt, och synd om de personerna.
Längtar i alla fall tills alla kommer, har saknat alla så mycket! <3
Frigiven.
1 kommentar:
Det värsta är ju inte hur de påverkar människorna omkring dej utan snarare dej! Du förtjänar inte att må dåligt ida. Och alla omkring dej älskar dej för den du är. Kom ihåg vägarna! <3
Skicka en kommentar