Spikat

Jag svalde stoltheten, rädslan för att toffla, suget på att festa med laget, rädslan för att missa något oslagbart OCH lät hjärtat prioritera mig till Borås för 5 dagar med start fredag.

Konstigt att det ska vara så svårt att välja det man egentligen vill mest, bara för att man "borde" så mycket. vara rädd för konsekvenser av att välja "fel" när det är så tydligt att man mår bäst i längden av att göra det som magen säger.
Jag vill alltid veta vad som ska hända. Ha kontroll. För då behöver jag inte ångra mig, eller gå miste om något, utan bara göra allting rätt.

Älskade jäkla pojkvän, sluta bo så långt bort :(
Nu blir det i alla fall fredag kväll till onsdag dag tillsammans, så då är det bara att käka sig så mätt det går på kärlek, för det vet ingen jäkel när nästa möjlighet till att ses (mer än två dagar iaf) dyker upp.

Livet med alla dess val är inte så lätt. Jag har alltid varit så försiktig när det gällt att välja kärlek. Eller, försiktigt och försiktig, ignorant snarare och undvikande. Jag har aldrig valt den.
Så nu när jag faktiskt kan, vill och vågar så ska jag göra det.
Man måste ta vara på det fina i livet, det som betyder nånting. Även om det svider och gör att man känner sig svag och uthängd.
Fast utöver pirr i magen och lycka, så är det väl just att vara svag och uthängd som kärlek faktiskt handlar om.


Under mitt år på Grimslöv hade jag en lapp hängandes på min anslagstavla. Den var det första jag såg varje morgon. På den stod:
-Om du fortsätter att göra det du alltid har gjort, kommer du få det du alltid fått.
Kan vara värt att fundera på.

Frigiven.