HSP-kaos

Ja. Vilken tur att jag hittade artikeln om HSP (Highly sensitive person) den där gången i våras, så jag delvis vet varför det blir så starkt som det blir, när det väl blir.

Inatt hände det för andra gången i mitt liv - om än icke lika starkt som i vintras. Jag låg och tänkte tänkte tänkte tills allt kändes som ett helvete och totalt meningslöst och paniken tog över. Hög puls. Korta, snabba andetag och illamående.
Panikångestattack kallas det visst, och det är bland det minst trevliga jag varit med om.

Veckan var omtumlande och troligtvis det som drev det sista biten fram.
Ett år av massa jävla skit, för att tala klarspråk, tar ut sin rätt. Och allt igenom detta har jag satt högsta betyg i alla kurser utom en, under mitt första högskoleår.

Pressen jag lagt på mig själv har varit enorm. Jag har varit överallt. Varit i Malmö, Gullabo, Borås och Kristianstad. Även om den sistnämnda staden är platsen jag bor på så har jag säkerligen varit på de andra ställena 50 % av tiden.
Konstigt.
Men inte konstigt att jag känner som jag gör ibland heller.

I junni var allt över och jag kände ren och skär lycka, inifrån och ut. Det kändes, det märktes, det syntes. Jag var så glad, och jag märkte hur andra blev gladare gentemot mig också.
Så började jag köra stenhårt och lägga all energi på jobbet. Utan att återhämta mig ordentligt, och nu, en vecka kvar av sommarjobbet, är jag tillbaka där jag var i slutet av våren - i upplösningstillstånd.

Den månad av semester, kärlek, vänner och familj som jag har framför mig nu är så välförtjänt och välbehövd att jag tänker på den hela tiden. Det spelar ingen roll att det ska hända mycket saker, huvudsaken är att det inte ligger någon press bakom dessa händelser.

Det jag längtar allra mest efter just nu är att öppenhjärtligt och ärligt få skratta. Högt och mycket!
Äkta glädje. Inte skämta för att få någon att må bättre utan för att det kommer naturligt.
Gullabo, ta hand om mig!

Nu ska jag kolla damfotboll i alla fall, läsa lite och ta hand om det sista på jobbet.
SKA ta mig ur det här igen. Önskar bara att  få känna tillräcklighet.

Frigiven.