Från och med nu stannar mina tankar i mitt huvud. Konstigt att en människa som tänker så jäkla mycket som jag ändå inte tänker längre än näsan räcker vissa gånger.
Minnen är minnen och betyder ingenting för dagsläget. Ibland vill jag bara skriva ner dem för att påminna mig själv om vissa saker. Eller helt enkelt bara för att just - minnas dem.
Jag är av den åsikten att människan lär sig något av allt den går igenom, och för min egen utveckling och för min förståelse om mig själv är det viktigt för mig att få komma ihåg händelseförlopp och situationer.
Dock är väl en dagbok kanske en bättre plats för dessa små tankar, snarare än en blogg där jag delar dem med resten av världen (om den skulle vilja vill säga).
Det jag skrev innan idag (borttaget) skulle jag aldrig kunnat skriva ut om det betytt något för mig i dagsläget.
Men även om det för mig var betydelselöst och harmlöst så är det inte säkert att andra människor skulle tolka det så.
Det gör mig ledsen att jag inte tänkte på det. Och jag känner mig dum.
Även om min tanke var god just då så var den inte nödvändig, och framför allt inte för andra än för mig.
Jag måste lära mig det där...
Längtar så sjukt mycket till torsdag för att få träffa Erik igen. Det är sjukt vad en vecka kan kännas som lång tid.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar