Den här filmen alltså... dom är SJUKA i huvet som ens gör den. Att sen se den, ja, det kan nog kallas en upplevelse.
Jag garvade högt. Skämdes. Slog mig på benen. Suckade. Garvade ännu högre. Dog lite på slutet. Fnissade som en tjej. Sjöng med. Och så vidare.
Alltså, jag var tveksam först, den var ganska luddigt filmad och störande ibland, men efter halva ungefär så började jag ÄLSKA den! Alla spelar sig själv, och då menar jag alla. Minsta lilla inhopp var en kändis som var sig själv. Det var artister, engelska harry potter-skådespelare, dansare, nördar, u name it och ALLA var lika sjuka i huvet.
Denna film är genomgalen och helt knäpp och det var en FRÖJD att sitta här i soffan en torsdagsförmiddag och lägga 1,5 timma på att se den.
Slutet (och då menar jag sista scenen) är helt fantastiskt, totalt oförutsägbart och som enda yttepyttiga ledtråd kan jag säga att den är en reunion av rang!
Se den, se den, SE DEN!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar