När tekniken sviker

Det är först då man inser hur mycket man hängett sig och tillåtit sig bli beroende av dessa el och betteridrivna makapärer.

Du kanske tycker att du inte begär särskilt mycket av livet, att du trivs bäst med det lilla och pengar i överflöd inte lockar alls.
Tills den dagen all då de små tekniska tidsfördriven, internetbankerna, TV-serierna och de internetbaserade musikspelarna plötsligt bommas igen av svart mörker och vägrar återkomma förrän du reparerat, köpt nytt och pungat ut rejäla summor för att förtjäna deras sällskap.

Ja, min mobil är sönder.
Nej, försäkringsbolaget kan bara erbjuda mig 300 :- på en självrisk på 1500 :-.
Detta blir 1800 :-, mobilen kostar minst 2000 :- att laga.
Köpa en ny istället? Jag är nöjd med abonnemanget och vill jag köpa loss telefonen måste jag betala ungefär 2500 :- som är det jag har kvar på avbetalningen.
Aj aj aj aj BUFF.

Jag köpte en dator för 10 000 blanka kronor 2009. Den har varit "inlagd" ett par gånger, annars har den funkat OK.
I helgen och veckan har den börjat släcka ner. Pang, bom, död.
Satt på tåget hem från Borås i eftermiddag. Hann se fem minuter TV-serie innan allt blev svart. Nu går den inte att starta ens.

I våras var jag så glad för då försvann mina pengaproblem för ett litet tag. Jag fick en sjukersättning från CSN som ingen vetat jag var berättigad. Det blev en klumpsumma för de tre månader jag gått utan ett enda öre.
Överlycklig hade jag då förstått anledningen till varför man behöver pengar, men också vidden av att klara sig utan.
De gör mig inte lycklig, men har jag dem inte kan deras uteblivenhet ställa till det rejält för både livskvaliten och livsformen.

DÅ hade väl datafan kunnat krascha. DÅ när jag fick en klumpsumma som var mycket mer än vad jag hade räknat med!
Inte nu när sommarn är på vippen att vissna ifrån oss. När jag unnat mig att lägga pengar på sånt som jag tycker är roligt, för att jag faktiskt varit PIGG NOG att ha roligt.
Nu, när myndigheter krånglar för fullt och sjukskrivningsmånaderna börjar bli lite för många, samtidigt som extrajobben lyser med sin frånvaro.
Inte nu när CV:et behöver skrivas, lägenhetspapper ska lösas och TV-serierna behövs som mest.

När mörkret kommer, bären slutat växa och semestrarna är över, går alla tillbaka till sina liv. Det som fyller - eller ska komma att fylla deras vardagar med meningsfullhet och framtidsutsikter.
När jag än en gång är den lilla utbrända tjejen i skogen som i över ett år inte haft varken livsplan eller förutsättningar.
Kan saker inte bara falla på plats, lösa sig och fungera då, som dom ska?
Måste allting alltid krånglas ihop maximalt. Räcker det inte med det som redan är?

Jo man får fanimig vara bitter ibland. Och man får fanimig tycka synd om sig själv ibland.
Betalar jag för saker som ska funka så SKA dom funka. Inte gå sönder efter en viss tid bara för att nåt företag ska tjäna mera pengar.
Är lite kvalité så mycket begärt va, VA.
Pissråttor.

Frigiven.