Vinden vänder - förnuftet vinner - bra saker händer

På senare tid (läs; senaste veckan) har jag både insett och bestämt mig för vissa saker.

Jag har bland annat bestämt mig för att aldrig mer säga att jag inte kan eller klarar någonting innan jag faktiskt har testat.
Att intala mig själv att jag inte är kapabel till det ena eller det andra är bara att säga till mig själv att jag är otillräcklig och inte tillräckligt bra.
Om jag däremot provar på så både utmanar jag mig själv, samt att jag faktiskt visar tilltro till min egen förmåga. Viktigt!

Sen insåg jag faktiskt någonting häromkvällen, bara sisådär poppade tankarna upp i mitt huvud.
- Jag är ju alltid väldigt snabb med att försöka läsa andra människor och har någon mystisk fallenhet för det också. Men när det kommer till nära och kära är det inte alltid positivt, för då lägger jag ju en egen värdering kring vibbarna jag känner av. Jag utgår från mig själv och den relation personen och jag har tillsammans och då blir det lätt fel. Jag får för mig saker, tror att jag gjort något fel om någon känns ovanligt tyst eller nedslagen. Ibland får jag för mig att nån person inte tycker om mig längre, för den var inte glad när vi snackade (okej, detta handlar huvudsakligen om mig och min pojkvän, jobbigt men sant).

Ibland blir jag rädd för att vissa saker ska hända också. Jag frammanar en jobbig tanke eller situation. Först reagerar jag med att säga emot mig själv, att jag ska sluta hitta på saker.
Ibland tar det slut där men ibland kommer följande tanke:
-Men tänk om det händer då.. Varför skulle det inte kunna göra det egentligen?!
Och så är hjulet igång.

Alla vet SHIT VAD SJUKT! Här kommer en instickare: en fet fluga har surrat runt här i rummet, slö och äcklig, i säkert nån timma nu, men jag har inte pallat gör nåt åt den (=döda den). Plötsligt smäcker det till som fanken i golvet intill mig. Då har flugan gjort en STÖRTDYKNING ner i parketten, studsat iväg i all sin fethet och i sin nyfunna död efterlämnat endast en stor snuskklump av slem på golvet. Vidrigt!

Okej, var var jag? Jo just det "alla vet" att större delen av oss människor inte kan läsa tankar. Vi kan inte veta vad någon annan ska göra eller vad nån annan tänker, vi funkar helt enkelt inte så.
Jag läste en bok för ett tag sen som jag tog med mig ett tänkvärt citat ifrån:
"Du kan inte veta vad som kommer hända i framtiden. Framtiden finns inte. Allt som finns och som någonsin kommer finnas är Här och Nu".
Amen to that.

Men det är inte alltid så lätt att ta in hur någonting är eller fungerar, även om man kanske vet innerst inne att det man själv tänker inte stämmer. Man behöver nån slags djupare förståelse i form av insikt för att på nåt sätt "godkänna" vad som är rätt eller ej. Tokigt nog.
Min insikt är denna:

- När jag försöker tänka ut vad andra tänker, gör eller skulle kunna tänkas göra, är det som att jag försöker leva deras liv. Som att jag tror att jag vet hur det är att vara dem!
Oförskämt och orealistiskt.
Därför är man helt enkelt tvungen att lita på folk.
Det är det enda alternativet. Enda sättet att få veta vad de faktiskt tänker, känner, gör eller kan tänkas göra.

Detta var min senaste veckas dos av sunt förnuft som jag lyckats frammana och ta till vara på.
Inte dåligt för att vara en utbränd gammal 27-åring som varit nere på bottnen och vänt.
Jag är stolt över det här och väldigt nöjd med att jag gjort såna framsteg på senare tid!
Igår, till exempel, sökte jag ett antal högskolekurser till vårterminen 2014.
Jag vågade hela vägen och sökte sånt jag förr bara tänkt bort som slöseri med tid eller som omöjligt för mig att klara av.

Jag vill kunna föreläsa om psykisk ohälsa, stress, självkänsla, prestationsångest (and so on) nån gång i livet, så när jag hittade kursen Arbetsmiljö och stress och läste om dess innehåll, kände jag DIREKT att fanimig så bra den verkar! Läser jag den har jag på papper att jag vet vad jag snackar om och vad jag rekommenderar, utöver mina personliga erfarenheter.

Sen, det bästa, är att jag snubblade in på en 30 poängs kurs i Kreativt skrivande. Lärare som även jobbar som författare, manusförfattare och journalister.
"Skriver du mycket skönlitterärt som aldrig lämnar byrålådan - då är detta kursen för dig".
OH YES!

Såhär är det: jag har alltid drömt om att skriva en bok.
Nu på senare tid har jag drömt om det ännu mer och till och med börjat med det. Jag har skrivit "dagbok" i form av kapitel under hela min sjukperiod. Jag vill förklara, dela med mig, uppmärksamma och framförallt tala högt om allt detta, visa att det kan hända vem som helst. Berätta min historia och vad som funkar för mig, vad som gör mig bättre och hjälper mig ta mig framåt, bra och dåligt dagar. Jag vill skriva ner allt det där som jag själv letat febrilt efter att få läsa. Visa att man aldrig är ensam om eller i den här skiten som varit och fortfarande delvis är.
Men jag vet inte hur man skriver en bok. Hur man lägger upp det.
Allt detta kan denna kursen lära mig, SAMTIDIGT som jag får professionell feedback på allt jag skriver.
Fantastiskt, jag sökte på dirren!

Jag vet inte hur jag kommer må till våren. Om jag kommer vara närmre "frisk" än jag är nu eller om jag ens kommer vara kapabel att läsa nån kurs över huvud taget.
Men idag behöver jag inte oroa mig för det. Jag har sökt det jag ville söka och jag har all anledning att glädja mig åt de besluten och valen jag gjort. Det är det enda som räknas just nu.

Och som sagt; jag vet inte om jag kommer klara det förrän jag provat..


Frigiven.