Utbrändheten har varit en så stor del av mittliv, av mig, så himla länge nu så jag vet knappt vem jag är utan den. Vem jag var.
Vad pratade jag om, med vänner och pojkvän? Vilka problem hade jag? Var det någonsin inga problem eller var det alltid något?
Det är så slitsamt det här och jag krisar sönder. Huvudet är kaos och jag reagerar på saker och senare visar sig reaktionen handla om någon helt annat egentligen, bara att den går ut över allt och alla.
Låt mig bli frisk DAMNIT och ge mig tillbaka min identitet, mitt idrottsliv och min fotboll. Ge mig tillbaka mig själv!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar