Det slog mig plötsligt... att jag sett allt helt spegelvänt. Ur dagboken:

Måndag den 22 april 2013

I allt jag gjort har det alltid funnits en tanke bakom. En tanke på något större, något bättre, en ultimat prestation.

Alla jobb, alla studier och all personlig utveckling har varit ett mellansteg, en strävan, en bit på vägen till det stora stora målet.

Jag har strategiskt målat upp en livsplan som ska ta mig till den stora LYCKAN.

Till och med denna sjukdom jag dragit på mig har jag sett som ett verktyg till framtida karriär och succé.

Nu idag kände jag för första gången på riktigt att jag bara vill vara nöjd och harmonisk. Sluta sträva, sluta leta, sluta försöka prestera bättre och bättre hela tiden!

Jag vill ta det lugnt, göra något som ger mig värme inuti. Något som ger mig tid över till annat. Tid till att göra sånt som gör mig glad och tid till att umgås med människor jag mår bra av att ha omkring mig.

Jag behöver inte vara bäst, jag vill bara göra något där jag till 100 procent kan få vara mig själv.

Kanske har jag sett på hela den här utbrändhetsgrejen med fel ögon ända från start. Eller stopp,hur man nu väljer att se det. Kanske har jag tolkat alla motiverande ord helt galet.

”Du kommer ha nytta av det här i framtiden, Ida” = Det kommer göra dig framgångsrik i framtiden, Ida. Det som det egentligen betyder kanske är ”Du kommer lära dig något mycket viktigt om dig själv Ida”.

-          Lära mig att sluta sträva, sluta prestera och sluta pressa mig själv.

-          Lära mig att acceptera hur saker egentligen är och att livet inte handlar om framgång som i att vara Bäst, utan att lära sig att innebörden av framgång helt enkelt är att lära känna sig själv, älska den man upptäcker sig vara och skapa ett liv runt omkring sig utifrån sin person och de saker som får en att må så bra som möjligt, inifrån och ut.

Jag har de flesta verktygen till att skapa detta, så det kan inte vara så långt bort som det ibland känns.

Jag vet ju hur man njuter av livet, hur man uppskattar det lilla.

Jag vet hur man älskar. Nästa steg är att lära mig att ta emot kärlek. Att ge och ta och skapa balans.

Jag har sett ner på enkelheten, tänkt att den gör mig simpel. Men kanske är det så att man inte är redo för att känna och se de stora sakerna i livet förrän man helt och rent lever i det simpla?!

Jag tror jag har nåt här att bygga vidare på…

Frigiven.