Vakna och känna lite av den där energin jag smått smaka på ett par tillfällen denna veckan.
Nu, ungefär 12 timmar efter uppstigningen, har jag gett upp och insett att jag kommer inte vakna idag. Jag kommer få gå och lägga mig och slumra till igen och förhoppningsvis vakna på riktigt imorgon. Då vet jag att hela denna dagen kommer kännas och minnas ungefär som ett toabesök någonstans i vargtimman, som man vet att man stigit upp och gjort men ändå inte riktigt kommer ihåg.
Det är svårt att acceptera såna här dagar när man precis haft ett par bra. Nog borde jag väl lärt mig vid det här laget (jag vet inte hur många gånger jag skrivit det nu..) att det är just efter såna bra dagar som de riktigt jobbiga dyker upp.
Antagligen är det positivt att man inte minns det. I början var det ju kass och skit hela tiden, så man fick aldrig andrum att glömma eller förtränga det jobbiga innan det började om på nytt. Nu har det ändå kommit till den punkten i resan att det försvinner från skallen så fort man börjat njuta av att må lite fint.
Kanske kan jämföras vid fenomenet som sker när kvinnan fött barn - när hon, ju fler dagar som går efter födseln, mer och mer tycks glömma den otroliga smärtan, tills hon till slut är öppen för att göra om hela proceduren igen och föda fler barn.
Långsökt kanske, men jag har inget bättre exempel, om man nu nödvändigtvis behöver sådana.
Det värsta är egentligen inte att aldrig vakna till, aldrig känna sig alert under såna här dagar.
Det värsta är nog hur meningslösheten flyter ut över hela ens medvetande då man inte känner sig närvarande eller delaktig i nånting man gör under hela dagen.
Man vill prata med vänner, ringa de där samtalen och ta en härlig prat med någon man saknar och tycker om, men orken finns inte där ens till det. Hjärnan tar inte in nånting. Det är som när man kör bil och fastnar i nån dagdröm och plötsligt upptäcker att man kört från en plats till en annan utan att registrera sträckan där emellan. Exakt så, fast under en hel dag!
Det suger faktiskt riktigt ordentligt, om jag ska vara ärlig. Denna dagen sög. Det kanske var därför jag tryckte i mig en hel skål micropopcorn fast jag egentligen inte ville ha dem och de smakade frigolit - jag försökte göra dagen speciell. Göra den bra och god.
Nä fy fanken, det hjälpte inte.
Så, nu ska jag göra det enda rätta och ta och förflytta min icke vakna kropp upp till sängen där den hör hemma.
Imorgon hoppas jag att jag vaknar på riktigt och är tillräckligt pigg för att göra något som jag kan uppskatta.
För dagar som denna spelar det ingen roll vad man gör, allt känns bara som en ansträngning alldeles för stor för den lilla lilla människan man känner sig som.
Hoppas ni där ute har haft en fin och härlig lördag och haft kraft och energi att kunna njuta av helgen fullt ut!
Kramar på er.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar