torsdag, april 03, 2014

Fågel Fenix ska resa sig ur askan

Jag är så tacksam för alla som har sms:at eller skrivit till mig efter mitt inlägg igår.
Vänner som bekanta, som delat med sig av motivation, erfarenheter och kärlek. 
På ett sätt känner jag mig som en fiskare som skrev det jag gjorde igår och näst intill knäade och bad efter pepp. Det är inte så jäkla lätt och jag känner mig dum och fåfäng när jag gör det, som att jag tvingar på andra mitt skit.
Men å andra sidan försöker jag tänka att det är viktigt att våga säga högt att man mår dåligt, våga be om hjälp och våga ta emot den.
Så, TACK alla ni som hört av er, det betyder jättejättemycket och jag hade inte varit på fötterna alls idag utan er. Det är sant. < 3 
Jag sjukskrev mig som sagt igår och idag har jag ställt in dagens PT-timma för att fortsätta vila.
Igår var jag så sjukt nedstämd och allt kändes svart.
Det är såklart inte 100 % bra idag, långt ifrån, men ångesten är inte i mig på samma sätt utan det har börjat gro en målmedvetenhet istället i magen.

I vanliga fall skriver jag lite "Bra idag-bok" varje kväll. Det vill säga:
- Jag väljer ut tre saker som skett eller varit under dagen som jag skriver upp, för att påminna och credda mig själv. Sen har jag två underkategorier som är "Tack för att…" och "Hjälp mig att…".
När jag mår bra glömmer jag bort att skriva i den här boken, vilket alltid slår tillbaka. 
Jag behöver den, behöver lyfta fram det positiva för att det ska fästa sig. 
Det kan vara allt från att jag tyckt jag varit söt idag, att någon varit snäll eller att jag bara varit på bra humör eller lagat nån god mat. Vad som helst, med andra ord.
Jag har tendenser att ställa så höga krav på vad som räknas som bra, därför är det viktigt för mig att öva på att uppskatta mig själv, andra och livet självt.
Igårkväll skrev jag detta:

Idag:
 - Mådde jag åt helvete - vilket fick mig att inse viktiga saker!
 - Sjukanmälde jag mig för att jag var ledsen och behövde vila - jag prioriterade mig själv!
 - Längtade jag tills min familj kommer hit och jag sa det till dem! Det var bra och modigt av mig.

Tack: för att jag förstår att jag måste göra ändringar.
Hjälp: mig att få en vänskapskrets här.


Nu på förmiddagen har jag fokuserat på att känna trivsel med tillvaron och mig själv.
Exempel:

Dricka och njuta av morgonkaffet/teet lite extra med en fin kopp.

 Fila till och måla naglarna, dvs pyssla lite med mig själv.

Använda en härlig parfym, trots att jag bara ska vara hemma hela dagen, kunna strosa omkring i lägenheten och hela tiden slås av hur gott jag doftar idag! (OBS! ej seriöst tagens bild)

Och en bonus:
 Leka med webcameffekter och skratta lite för mig själv!

Detta är kortsiktiga smådetaljer som hittills piffat upp denna dagen lite för mig.
Större förändringar jag bestämt mig för är dessa:

- Ringa en vårdcentral, boka en läkartid och be om hjälp. Exempelvis kanske få en psykolog eller nån typ av hälsocoach här i Borås, gå på stresshantering eller gruppsamtal med andra som också är/har varit i väggen och på så vis jobba aktivt även med den mentala biten.

- Dra ner på jobbandet. Pengar får vara mindre viktigt just nu, även om jag vet att fungerande ekonomi är en stor faktor för bra hälsa så ska det inte kännas som en press att jobba när man egentligen inte orkar.

- Kunna lägga mer energi på att ut och gå och kunna träna lite mer. Träning och motion gör mig glad och att klara av att jogga en kilometer en gång i veckan betyder faktiskt mer för mig än att kunna jobba fyra dagar i veckan istället för tre.
Om det får mig att må bättre så är det en viktigare prioritering!

-  Tänka på vad kloka Christina sa:
"Lita på att din kille älskar dig, för det gör han i allra högsta grad. Annars hade han givit upp för längesedan! Vi har ju alla svårt att uttrycka våra känslor ibland."

Det är så sant! Och när Erik kom hem igår kväll och jag låg i soffan kom han och nästan pussade sönder hela mitt ansikte, jätteglad för att han hade fått ett stort paket med seriealbum han beställt på Tradera på posten. 
Det var minst 20 album av Lucky Luke. Jag skrattade och frågade lite retsamt vad han skulle göra med alla när han läst dem några gånger och tröttnat på dem. 
- Jag kommer aldrig tröttna, svarade han glatt. Och smällde sedan av världens leende och la till:
- på DIG alltså!
Hålla fast vid kärleke, Ida!

Nu ska jag fortsätta dagen med att kissa ut allt mitt goda morgonkaffe, kolla serier på datorn, ut och gå en runda i skogen och sen lägga mig i soffan och läsa, samt fortsätta försöka framhäva det positiva jag har i mitt liv.
Tack igen, alla ni som alltid tar emot mig när jag faller. Ni är fantastiska, jag hade aldrig kunnat ta mig i kragen så kort efter en solförmörkelse utan er och jag hoppas ni vet att ni kan höra av er till mig när ni själva tycker att livet är ett hemskt och orättvist elände.

Frigiven.

3 kommentarer:

Anna aka Schlierie sa...

Jag är typ lika ensam som dig, finns vid Maxi i Borås ;)

Ida Ehrnborg sa...

har dom ingen vett o etikett i hur man omfamnar nyinflyttade här i borran eller :P de va tråkigt att höra. vi får väl skrivas på fejjan och ta en fika nån dag =)

Anna aka Schlierie sa...

Låter som en plan! ;)