Jag sitter här i solen på vår inglasade balkong, iklädd
endast tofflor, morgonrock, handduksturban i kalufsen och fejan nerkletad med
ansiktsmask, och fattar inte riktigt vad det är som händer. Jag hänger inte
med.
I tisdags var jag så trött så jag knappt kunde stå, i förrgår
hade jag migrän men igår gick jag sammanlagt en mil under dagen, med ett leende
på läpparna, och idag har jag kört järnet på sjukgymnastikträningen. Ändå sitter
jag här och känner att jag lever. Får hela tiden påminna mig själv om att jag
ska vila i eftermiddag och inte alls det ge mig ut på cykelrunda i solskenet.
Måste. Ta. Det. Lugnt.
Eller måste jag det?
Jag vet inte, som sagt så vet jag inte riktigt vad som
händer. Jag hänger inte med.
Men jag vill ut och cykla!
Frigiven.
1 kommentar:
Det är klart att det pendlar lite, men generellt så pekat allting uppåt. En strängt växande funktion som vi matematiker säger =) Och det är härligt att se!
Skicka en kommentar